Om

 

 


Jag heter Diana. Fru till Urban. Mamma till tre bedårande pojkar, mitt alldeles egna team X. 

Jag har gått en hård fight mot en elakartad bröstcancer, och jag hoppas att jag gått segrande ur striden! Bloggen syftar till att hålla nära och kära uppdaterade i hur allt framskrider men jag hoppas också att bloggen kan vara ett stöd för andra som gör den ofrivilliga cancerresan.  

Vill du som drabbats av cancer eller är anhörig komma i kontakt med mig går jag att nå via kontaktformuläret i listen högst upp här på sidan. Kan jag vara ett stöd för någon så är jag gärna det! 

Skriv gärna en kommentar, en fråga eller en hälsning i min gästbok. 

Då blir jag såhär glad  :-D 

Om

Sidor

Teknik

Den här bloggen skapades via leverantören bloggo.nu

Börja blogga!
Börja blogga på 2 minuter.
Allt är på svenska.
Börja blogga här!

Allting har ett slut...

Och korven den har två.... 😅

Nä...skämt åsido. Som ni kanske märkt har jag inte uppdaterat här på länge. Det har flera orsaker. Dels har jag inte riktigt känt mig manad och energin har lagts på annat. Sen tänker jag att syftet med bloggen på sätt och vis är uppfyllt. Jag startade den när jag fick min cancerdiagnos som ett sätt att bearbeta det jag gick igenom samt att vänner och bekanta skulle få lite uppdatering i hur det gick på resan genom cancerland. 

De första fem åren är de mest kritiska efter att ha fått den bröstcancerdiagnos som jag fick. Her-2 positiv cancer. Detta är en aggressiv cancersort, men tack vare Herceptin som kom i början på 2000-talet överlever betydligt fler diagnosen. Kombinationen med operation, cellgifter, strålning, Herceptin samt Tamoxifen eller Letrozol är ett dunderpaket. Rädslan för återfall finns såklart, och jag kommer att fira stort den dagen jag passerat fem år, eftersom risken för återfall då är betydligt mindre även om man aldrig blir helt friskförklarad. Jag har nu kommit igenom halvtid 👍

Livet har ett före och ett efter...i mitt fall är cancern en tydlig sådan markering. Det känns tydligt i kroppen att jag fysiskt inte är densamma som innan. Jag dras med biverkningar efter cellgifterna. De gjorde mig mer ljudkänslig, och synen försämrades. Jag har också nervkänningar i fötter och händer. Stelhet och värk i kroppen kommer av Letrozol som jag äter dagligen, likaså att jag drabbas av sendrag regelbundet i benen. Överhuvudtaget....trötthet, värk och huvudvärk är mer eller mindre följeslagare i livet. Jag har åldrats både av läkemedel men åren har ju faktiskt också gått. 

I tankarna har jag förändrats såtillvida att jag verkligen är medveten om livets skörhet. Jag försöker njuta mer av det lilla. Jag försöker att lyssna på kroppens signaler även om jag fortfarande drar iväg för mycket åt "duktiga flickan som klarar allt" hållet. Jag har också verkligen förstått varför jag har vissa beteenden och sätt att hantera livet djupt inne i ryggmärgen. 

Jag har de senaste åren uteslutit två tumörer ur mitt liv...en cancertumör och en Narcissisttumör. Det låter kanske hemskt, men att leva med en personlighetsstörd anhörig är förödande. Och jag ser det som en tumör som är svår att bli av med. Jag älskar min anhörig, men har insett att jag nått vägs ände. Speciellt när min allvarliga cancerdiagnos inte förändrade hens beteende till det bättre, utan snarare tvärtom. 

Jag läser just nu en fantastisk bok "Det är inte du som är knäpp...det är din mamma" skriven av Danu Morgan. 

Hon skriver: "Att växa upp med en narcissistisk förälder är en alldeles särskild form av galenskap. Uppfostran blir ett rent, och mycket skarpt verktyg för psykologisk och känslomässig misshandel". Detta är så sant, och det tar tid att förstå. För många fortsätter detta långt upp i vuxen ålder, kanske hela livet. Jag har förstått och agerat. Jag älskar den här personen, och kommer alltid att göra. Men för första gången i mitt liv sätter jag mitt eget och mina barns mående i första rummet, och i det rummet finns inte plats för psykisk och emotionell misshandel, empatilöshet, lögner, alhoholism. 

Kanske skriver jag en annan blogg om detta, kanske under pseudonym. Jag vill inte hänga ut någon, men jag har pratat med andra som genomlevt liknande och det har varit oerhört värdefullt och en god hjälp mot läkning. Danu Morgan skriver i sin bok: "Du är inte trasig, och du behöver inte lagas. Du är skadad och behöver läka". 

Med dessa rader avslutar jag för tillfället min blogg. 

Jag mår bra! Jag är tumörfri (på flera sätt) och jag har fått förmånen att få finnas kvar i mina underbara barns liv, förhoppningsvis många, många år till! 

Kanske skriver jag här igen framöver, om jag känner mig manad. Och fortfarande gäller....du som läser här och själv är drabbad av cancer eller har en vän, anhörig, kollega som drabbats får gärna höra av dig. Kan jag vara ett stöd så är jag det gärna. 

Kram till er alla!! 

❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️

Nationaldag 🇸🇪

Du gamla, du fria......

Ja, nu var det ett tag sedan jag skrev. Vi har mycket att göra både på jobbet och hemma. På jobbet händer mycket i omställningen och hemma håller vi på och ska till att få taket bytt på vårt stora hus. Därefter är tanken att husväggarna ska rengöras noga, noga! Vi har ett hus som är byggt 1927 och det är målat med kalfärg. Vi har konstaterat att huset är målat endast EN gång! Färgen har hållt i drygt 90 år! Det är ganska fantastiskt. Men nu vill vi ändå fräscha till nyansen lite. Men att tvätta sammanlagt ca 400 kvm stenvägg noga och på hög höjd kommer att kräva sin man (och sin kvinna, icke att förglömma!). En bra högtryckstvätt och en stålborste kommer också att behövas. Pust! Det blir vår sommarsyssla.....

Men...som sagt. Jag jobbar, tvättar, städar och gör allt det nödvändiga, det som måste flyta på. Men sen är orken tvärslut! När kvällen väl kommer så orkar jag inte ens riktigt skriva här. Det blir mest att kort slöglo på TV och sen sängen. Jag dras ju med min trötthet och huvudvärk som kommer och går och gör mig sällskap ungefär hälften av veckans dagar. Väldigt tröttsamt. Mitt blodtryck kollas regelbundet eftersom jag har lågt blodtryck, vilket bland annat gör att det snurrar till i kolan om jag reser mig hastigt. Sjukvården säger att lågt blodtryck är så bra, så bra! Men samtidigt är det inte jättekul att känna yrsel i tid och otid. Nu har jag ju en utmattningsdiagnos, samt sviter efter cancer och starka medikamenter. Men jag tror ju att trötthet och huvudvärk iallafall knappast blir bättre när man går lågt blodtryck. Nog om det.

Nu vänner vill jag be er om en tjänst! För två veckor sedan var det någon som stal min mobiltelefon 😡. Jättetrist! Och framförallt försvann alla mina kontakter! Så vänner....ni som läser detta....skicka gärna ett sms så att jag får in ert nummer igen! Och om någon sms:at de senaste två veckorna men inte fått svar ska inte tro att jag dissat 😊. Nu har jag iaf en ny telefon med samma nummer som förut. 

Nu ska vi till Skänninge och fira Sveriges dag!

Tjing! 

🇸🇪🇸🇪🇸🇪🇸🇪🇸🇪🇸🇪🇸🇪🇸🇪🇸🇪🇸🇪🇸🇪🇸🇪🇸🇪🇸🇪🇸🇪🇸🇪🇸🇪🇸🇪🇸🇪🇸🇪🇸🇪🇸🇪🇸🇪🇸🇪🇸🇪🇸🇪

Long time...

Hej vänner 🌸

Nu var det ett tag sen jag plitade ner några rader här. Orken och lusten har inte riktigt funnits där. 

Sedan sist har det varit en tuff tid på jobbet då många av mina fina kollegor har blivit uppsagda. Själv klarade jag mig från uppsägning vilket jag är tacksam för, men tyvärr tror jag att detta bara är början så helt säker känner jag mig inte. 

Sedan har vi också firat vår lilla prins som har fyllt år. Det är sanslöst vad fort tiden går! 

Jag har haft en del "titlar" i mitt liv...lokalvårdare, arbetsförmedlare, barnskötare, fru...men den finaste av dem alla är MAMMA! tänk så fantastiskt att jag har äran att vara mamma! Att få vara en viktig del i mina underbara pojkars liv, att få bära ansvaret att ge dem all den kärlek, trygghet och tusen och åter tusen kramar så att de går ut och möter livet med de bästa förutsättningarna jag kan ge dem.

 Nu ska jag och lillkillen packa en god matsäck och gå upp på det höga Kisa-berget. Därifrån kan man se nästan hela världen....iallafall kan det kännas så när man är en liten grabb som nyss fyllt åtta 😊

 



🌸 GLAD PÅSK! 🌸

🐤🐥🐣🐔🐤🐥🐣🐔🐤🐥🐣🐔🐤🐥🐣🐔🐤🐥🐣🐔🐤🐥🐣🐔🐤

Glad påsk!

Här skiner solen från klarblå himmel. Lillkillen har gått runt bland husen på skärtorsdagen med ett gäng kompisar. Det var en påskgubbe och två påskkärringar och så Alex som var kyckling. De delade ut egenmålade kort och önskade glad påsk. De fick frukt, godis och slantar. På ett ställe fick Alex femhundra kronor. Övriga i sällskapet fick varsin tjuga. Jag ringde hem till familjen som hade givit den stora slanten och det visade sig att ett av barnen varit ensam hemma och givit alla som kommit dit och "påskat" en slant 😅. Det kan ha blivit en dyyyyr historia om många små påskekipage varit där 😱. Alex fick iallafall lämna tillbaka sin stora slant och så fick han en tjuga av mig istället. Han blev lika nöjd över den 😊. En får bara hoppas att den generösa pojken som var ensam hemma inte var det alltför länge för då har nog hans mamma och pappas pengar flugit till Blåkulla alltihop 😂. Vill önska er alla en riktigt glad, skön och avkopplande påsk!

 

 

L

Brev till påskharen ❤️

Vår lille son lääääängtar efter att påskharen ska komma och gömma ägg. Detta hittade jag i vår brevlåda imorse som han lämnat till haren (utan att jag visste om det)

 

Kan man göra annat än bara älska lillungen!?? Såklart han ska få leta efter påskägg. Massor! ❤️

Man ska ha husvagn....

Vi har blivit med en Eriba...eller nåja...vi har köpt en Eriba.

För den som inte vet vad som är speciellt med en Eriba så är det att det är en "popup" husvagn. Den är smidig, lätt och enkel att dra efter bilen. Det märks knappt att den är med. Den är enkel att prångla in på smala campingplatser eller skogsgläntor. Dessa vagnar är kult, och ganska ovanliga i Sverige....vi har letat i ett par år för att hitta denna. Och nu plötsligt bara liksom hände det 😊👍. Vi har till och med varit nära att åka till Danmark eller Tyskland där dessa är vanliga för att köpa där. Men nu har vi vår lilla pärla 😍. Den är precis som en vanlig husvagn, men taket poppar man upp. Jag som är så kort kan stå i den ändå, men med taket uppe får man in naturens dofter, fåglarnas kvitter och frisk luft. 

Här är vår sötnos:


 

 

 

 

Tre personer kan sova i denna, och det finns toalett och gott om förvaring. Nice 💕

Vi är lite knasiga när det gäller camping. Vi har liksom aldrig haft sådana campingboenden som de flesta andra. Vårt första gemensamma campingboende var ett biltält som vi åkte upp till Dalarna någonstans och köpte. Det var nog typ 15 år sedan. Tanken med tältet var att det skulle sättas ihop med bilen. Det var toppen, när tältet väl var på plats. Men det var så rackarns jobbigt att sätta upp det, med typ tusen pinnar. Så vi tältade bara en (1)!! natt i det innan vi sålde det vidare. Dessutom lyckades vi pricka in den sommarens absolut kallaste natt, så vi höll på att förfrysa 😂 ☃️ ❄️. 

Nästa campinboende blev en Combi-camp. En helt fantastisk tältvagn som är grymt smidig att ha med sig och som fälls upp på typ tre minuter. Toppenbra! Vi har genom åren haft två underbara Combi-camp. Att vi nu köpt husvagn är för värmens skull och att det är smidigt med toalett och kök. 

Nu längtar jag efter camping ❤️

🌲 🌳 🌞 ⛺️ ⛱ 🌾 🌸 🍷 💤 🐜 🐚 🌿 ☀️ 🍦

Kivifågel

Min snälla kollega var idag tillbaka på jobbet efter en resa till Nya Zeeland. Han hade köpt den här fina lilla fågeln till min yngste son

 

Han berättade att detta är en fågel som finns på Nya Zeeland och att den inte kan flyga. Jag tycker den var så söt så jag googlade lite. Kivifågel heter den...en liten tjock fågel med korta små vingar. Hittade flera bilder...så söt! Som en liten dunboll 😍

 

För övrigt var lille Alex med mig på jobbet idag eftersom vi hade ett läkarbesök i stan inbokat för honom. Det går såååådär att jobba med honom som sällskap. Med mycket muta i form av kanelbulle, festis, frukt och leksaker så går det ett par timmar, sen är det bara att ge upp. 

På morgonen när vi gick från bussen till mitt jobb passerade vi små studsmattor som finns i en liten park. Alex hoppade en stund där och undrade om jag brukar göra det på väg till jobbet 😂. 

 Näääeeee....jag rusar ju liksom bara förbi...men kanske borde jag stanna upp där på morgnarna och hoppa in dagen lite. Starta dagen med motion och lite carpe diem...samt bjuda stressade medmänniskor på synen av en knasig medelålders morsa som hoppar studsmatta mitt i morgonrusningen 👍. 

Tjing! 


62 år....

...skulle min biologiska mor ha fyllt idag om hon hade levt. Jag har alltid vetat om när hennes födelsedag har varit och har skänkt henne en tanke då. Men jag har tyvärr aldrig haft förmånen att få fira min mammas födelsedag. Och hon har aldrig firat min, vad jag vet.

Jag vet inte om hon tänkte på mig när mina födelsedagar inträffade. Kanske. Kanske inte. Som barn drömde jag ganska ofta om att min mamma nog säkert älskade mig, att hon kanske var lite känd eller kanske till och med en drottning. Kanske var jag hennes prinsessa? Fast att hon bara just nu inte kunde vara med mig.

Jag minns min sjunde födelsedag. Jag hade fått ett jättefint, mjukt nattlinne med små lila blommor på av gammelfarmor. På kvällen när jag skulle sova fantiserade jag om att min mamma kanske skulle komma trots allt, och se mig i mitt fina nattlinne. Att hon skulle tycka att jag var söt, krama mig och tycka om mig...iallafall lite....

Nu är mamma död, och jag var aldrig hennes prinsessa. 

🌾🌾🌾🌾🌾🌾🌾🌾🌾🌾🌾🌾🌾🌾🌾🌾🌾🌾🌾🌾🌾🌾🌾🌾

Kontraster

Idag passade jag på att åka i backen eftersom det var sista dagen på säsongen tyvärr. Fantastisk sol och gnistrande snö. Men en motsägelsefull känsla att åka slalom när en liten vårbäck porlar precis bredvid liftspåret och blåsipporna blommar bredvid backen 🙃


 

 

Allting kan säljas....

.....bara reklamen är tillräckligt bra! 

Och nu ska jag göra reklam. 

Va?! Kanske ni tänker....nu har människan inte skrivit på snart en månad och så ska hon göra reklam!? Jaaaa...faktiskt! Jag brukar sällan göra reklam men nu är det dax. Hittar man bara tillräckligt bra grejer så måste man dela med sig!

Den första superduperbra saken jag har köpt är denna:

 

En Lapiglove!

😳😳😳😳😳?????? Vad är det tänker ni kanske då?! Jo, det ska jag tala om. En helt förträfflig liten vante som man tar bort smink och gör rent ansiktet med. Utan massa rengöringsremoverkladdkrämer och sånt där. Bara denna vanten och vatten behövs. Och den tar bort ALLT! Mascara, kajal, rouge, foundation och allt vad man nu kan tänkas kleta på sig...allt äter denna upp. Bara blöt den i ljummet vatten och gnugga där du behöver rengöra. Den är min lilla vardagsräddare! Därför att jag tycker faktiskt att det är skitjobbigt ibland på kvällarna att ta bort dagens smink. Men med denna går det snabbt och enkelt. Dessutom får huden lite lagom lätt skrubb på ett mjukt och behagligt sätt. När man använt den sköljer man den bara noga, och man kan ta lite tvål att rengöra den med. Den funkar även utmärkt att tvätta i maskinen när man efter en tid tycker det kan vara dags. Har tvättat min flera ggr och den är inte ett dugg sämre än när den var ny. Först tyckte jag att denna lilla manick var dyr, har för mig den kostade 185kr. Men oj så värt!! Dels blir kvällsrutinen så mycket smidigare. Dels behövs inte en massa regöringslotions och annat tjafs. Så i slutänden är nog de pengarna liksom intjänade. Dessutom är det skönt att göra rent sig med denna....brukar dra några drag även de dagar jag inte har smink. Och jag inbillar mig att detta naturliga sätt att rengöra hud och ögon är bättre för både mig och miljön. 


Ok...nästa superduperunderbara grej jag ska göra reklam för är....

TYNGDTÄCKE!!

 


Jag investerade i ett sådant först till min minste son som sover lite oroligt på nätterna. Och TADA!!! Han sover mycket bättre och lugnare. Han sprakar inte runt och roterar i sängen alls på samma sätt som innan tyngdtäcket landade i hans säng. Efter ett tag började jag inse själv hur skönt hans täcke är. Och när man googlar på detta så visare det sig att tyngdtäcke kan vara hjälpsamt mot allehanda besvär såsom oro, dålig sömn, värkproblematik. Och sen jag skaffat mitt egna täcke så mår jag mycket bättre i sängen. Den lindrar faktiskt min oro en del (ni vet, jag är en sån där grubbelmänniska som kan ligga vaken många timmar och grubbla). Dessutom är den skön mot min kropp som ofta värker. Den tar inte bort värken, men tyngden som omsluter kroppen är skönt lindrande. Jag kan inte annat är lovorda våra tyndtäcken! Sen kan jag såklart inte veta om det är hjälpsamt för alla, men för mig och sonen är våra täcken toppen! Dessa täcken är dyra...men så värt! Ju tyngre täcket är desto mer kostar det oftast. Det finns också många olika märken. Tyngden kan utgöras av små kulor eller kedjor. Jag tycker kultäcken känns bäst, men det är säkert en smaksak. Runt ett par tusen för ett täcke får man räkna med. 

Nu var reklamstunden slut. 

Tjing! 😊

Äldre inlägg